Kampen mot det vita guldet

Nu har det gått trettio dagar och jag känner att det kanske är dags för en rapport om hur det egentligen går i min kamp mot det vita guldet.

Jo tack, det går bra faktiskt. Jag har mina upp-och nedgångar men jag kan absolut säga att det ”värsta” är över. Jag har förskonats från huvudvärk och obotlig trötthet men har däremot fått erfara sötsugets fruktansvärda kraft. Det har varit vissa dagar när jag inte har velat göra något annat än att springa ner till affären och köpa på mig allt onyttigt jag kan hitta och sedan svulla i soffan där jag efteråt gråter för att jag ångrar så fruktansvärt mycket att jag åt allt det där.

De dagarna har jag varit glad över att jag har en sådan förstående sambo som stöttar mig. Jag har också vart oerhört glad för att jag, under de första dagarna, tog beslutet att rensa alla skåp här hemma så att det inte finns en tillstymmelse till det där söta kvar till förfogande. Det blev lite lättare att undvika sötsuget då.

När det kommer till förändringar i kroppen så har jag, som tidigare sagt, gått upp tre kilo istället för ner (vilket var helt otippat) och dagsläget är oförändrat. Dock så har jag minskat i både midje-, lår och arm-mått så jag är lite förundrad över vad det är som ”egentligen” väger. Jag känner mig mycket piggare än tidigare (med undantag från när jag sovit dåligt, exempelvis igår och idag) förut så gick jag alltid och la mig en stund på dagen när jag t.ex. kom hem från skolan eller innan jag skulle börja jobbet så att jag skulle orka med resten av dagen, jag var ju så fruktansvärt trött. Den tröttheten har jag inte längre och det är jag oerhört tacksam för!

I och med att jag har fått mer energi till övers om dagarna så har jag hittat inspirationen till att laga riktig mat. Tidigare var jag alltid så trött så det blev gärna något snabblagat halvfabrikat eller en pizza nere på hörnet. (Jag ska inte ljuga, det händer fortfarande men idag kanske det blir halvfabrikat en gång i veckan till skillnad från tidigare då det kunde hända fem gånger i veckan, MINST!)

Det finns nog bara en enda ”negativ” sak med att jag slutat med sockret och det är att jag har mycket ondare i kroppen än tidigare. Smärtorna kommer oftare och varar längre, men jag vill som sagt inbilla mig att sockret bara har höjt min smärttröskel för stunden men sen sjönk ganska hastigt vilket ledde till att jag inte hade ont med lika långa perioder utan lite och ofta. (Jag åt ändå VÄLDIGT mycket socker innan jag slutade, hur mycket kan vi gå in på en annan gång...)

Men i det stora hela så mår jag mycket bättre redan nu och det är hela elva månader kvar innan jag är ”i mål”. Mycket kan hända under den tiden men jag ser bara positiva saker.

Kampen mot det vita guldet kanske inte blir så besvärlig trots allt.