17:31:41
Dag 37 - En vals av trötthet
Det finns vissa dagar när man är så trött att man knappt vet vad man heter. Idag är en sån dag. Man vaknar på morgonen och försöker öppna ögonen men det känns som att man har en liten småfet farbror som hänger i ögonlocken och vägrar släppa taget.
När man väl har lyckats resa sig upp är hållningen inte den bästa och man ser ut som något taget från en riktig B-skräckis. Man dricker en kopp te, äter lite frukost och sakta men säkert så börjar man se verkligheten utanför fönstret. Efter en stund ser man nästan alltihop och dimman i ögonvrån sen tidigare börjar lätta.
Det rullar på hyfsat bra tills det att man sätter foten innanför klassrummet och börjar de första övningarna som får hela hjärnan att dansa vals med dåsigheten.
1,2,3...1,2,3...jag, är, pigg... jag, är pigg...
jätte pigg... inte pigg..
Och ungefär där är det dags för första långrasten för dagen. Ut i friska luften och ta några djupa andetag. Bli pigg, bli pigg för sjutton gubbar! Rasten är slut och dansen fortsätter i ungefär samma stil fram till lunch.
Efter en stunds ätande verkar hjärnan ha piggnat till en aning men kroppen verkar inte ligga på samma nivå då det är svårt för gaffeln att hitta munnen, det tar ett tag, men det går.
Lunchen är slut. Tillbaka till klassrummet och där drar jag på mig, dum som är jag är, en mysig filt som inte gör situationen det minsta lättare att stå ut med.
Tre timmar senare har jag lärt mig lite mer om sport, stängt av hjärnan och är nu mer än redo för att åka hem.
Ja, här sitter jag nu vid köksbordet och är trött så det förslår. Hur har jag bäddat för att få ligga så här? Ja det får jag nog aldrig veta, men om jag är så här trött i morgon igen så tänker jag, vänligen men bestämt, be tröttheten gå och lägga sig.