21:56:26
Dag 1.2 - Bryta vanan
Halleluja
Det har inte ens gått 24 timmar sedan dagen av kampen tog sin början. Jag har intalat mig själv att den här resan nog inte kommer att bli så svår, trots allt så är det ju "bara" socker.
Dom här första timmarna har motbevisat mig ganska så rejält.
Jag startar morgonen med att ta fram Oboy-burken ur skåpet och ställer den på köksbänken i väntan på att få blandas ut med den goda kalla härliga mjölken i kylskåpet... PAUS.... VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED?! Oboyen åker snabbt in i skåpet igen och till min lättnad så är mjölken ändå slut så misstaget av att ta oboy hade ändå aldrig hänt. Jag pustar ut.
Dagen rullar på. Jag följer med till Falun för att köpa maskindiskmedel (vuxenpoäng?) och det blir några besök i några andra affärer också. Jag skulle ju BARA ha maskindiskmedel, säger jag och kommer hem med 6st nya Wii-spel och tre kassar med mat. Jag har tydligen fler ovanor att träna bort, men det blir ett annat kapitel.
Klockan drar över 14.00 och jag börjar känna hur magen sakta men säkert börjar äta upp sig själv innifrån. Jag är jättehungrig och jag som är van att äta lunch kring 12-13-tiden vill ha mat NU!
Vart jag än går så ser jag bara godis, kakor, chips och läsk. Det finns ingen utväg, vad är det som händer, jag håller på att bli tokig. Dags för lunch.
Jag tror inte att det var meningen att vi skulle stanna kvar i Falun och äta egentligen men eftersom vi var ett gäng hungriga själar i bilen så stannade vi till på det stora M:et och tog oss varsit mål. När jag äntligen fick mat så kändes det som ett rätt lätt val att välja vanligt bubbelvatten istället för den där vanliga Colan så lunchen gick väldigt bra.
Mätta och belåtna tog vi farkosten hem. Tiden gick och till middag var jag och min sambo bjudna på en liten mini-kräftskiva hos min far. Det var himla mysigt och gott och även här gick det helt okej att se på medan de andra drack cola och jag fick nöja mig med bubbelvatten.
Om man ser på det såhär efteråt så har det gått hyfsat bra idag, men det är nog bara för att jag har haft något att göra hela tiden. Men jag la märke till en märklig grej som jag inte tänkt på förut. Jag har, flera gånger, under dagen kommit på mig själv att planera vad jag ska äta resten av dagen. Och då menar jag inte vad jag ska äta till middag eller kvällsmat..nej.. jag har planerat vad för godis jag ska äta innan vi åker, om jag ska ta ett glas oboy för att släcka törsten, om jag ska köpa en chipspåse med lite dip så att vi kan mysa till det framför en film senare ikväll.
Självklart så har jag kommit på mig själv varje gång och kastat iväg tankarna långt, långt bort. Och där hoppas jag att dom får stanna kvar. Jag har ju trots allt hela 364 dagar kvar att kämpa mot det vita guldet... vägen är lång.
