Kampen mot det vita guldet

2016-01-20
21:15:51

Dag 17 - Jag bryr mig inte

Här sitter jag och slöar i soffan. Gör ingenting vettigt i över huvud taget. Har jag förtjänat det? Ja, det tycker jag verkligen.

 

Jag har gått i skolan på övertid, gjort alla läxor och t.o.m. hunnit vara på gymmet idag. Jag blir lite förvånad själv över hur jag har hunnit med allt det där på bara en dag. Hade det varit för några veckor sedan så hade jag, vid det här laget, antagligen börjat fundera över om jag verkligen orkar ta fram läxböckerna, om jag ska ta en extra tur upp och ner för trapporna så jag slipper gå till gymmet på hela veckan och sen bara lägga mig i soffan för att dö en stund. Sen efter ca: 1-2 timmar skulle jag vakna upp och vara lika död som innan och hoppas på att jag var piggare i morgon, vilket aldrig hände.

 

Men jag har inte känt mig ”död” på bra länge nu. I´m feeling very much alive :) Det blev en vända till gymmet, inte världens vrålpass kanske men jag är inte nöjd över prestationen utan att jag faktiskt gick dit. Sist jag var dit var alldeles före nyår och det var kanske lite för länge sedan. Men om den här energin håller i sig så lär det förhoppningsvis bli lite tätare besök framöver.

 

Det jag tycker är så bra på gymmet dit jag går är att ingen bryr sig. Då menar jag inte att man blir ignorerad när man kommer dit, snarare raka motsatsen. Man blir alltid välkomnad av både de som jobbar där och de som är där av samma anledning som jag. Men man kan komma dit lite som man vill, kan vara där i 10 min eller 100 min, springa på löpbandet det snabbaste man kan tills man får kramp i tårna eller cykla som om man var ute på en enkel cykeltur en vacker sommardag vid stranden, helt bekymmerslöst. Komma dit i sin gamla Pokémon t-shirt man använde sista gången i lågstadiet eller nyaste träningsmodet från Craft. Ingen bryr sig.

 

Det känns jätte skönt tycker jag. Det liksom sänker prestationsångest och alla förnekande skönhetsideal ganska så rejält.  Så nu, efter en timmes gym så känner jag mig ganska så nöjd. Jag kommer antagligen få en helvetisk träningsvärk i morgon men jag ser fram emot den.

 

Jag fick en fråga igår om jag har märkt något med vikten under den här tiden som jag slutat med socker. Eftersom jag för ett bra tag sen lånade ut min våg så har jag inte haft möjlighet att undersöka saken. Men jag passade på att väga mig på gymmet strax före nyår och tänkte att jag kunde göra detsamma idag när jag var där och jämföra. Jippie! +3kg, hmm.. inte riktigt vad jag hade väntat mig men jag känner inte att jag blir deprimerad för det. Dels så vet jag inte hur mycket jag vägde precis när jag slutade och sen så vet jag inte om det kan vara en ”effekt” av att jag nyss har slutat. För om jag jämför med andra olika dieter och andra saker jag försökt mig på tidigare så brukar det ta ett tag innan kroppen kommer på banan. Jag VET att jag inte äter lika mycket och inte lika mycket kolhydrater som förut, jag har slutat med allt vad godis, chips, läsk o.s.v. heter och om jag dessutom pallrar mig till gymmet nån gång i veckan så VET jag att jag definitivt kommer att se resultat inom en snar framtid. Som sagt, I´m feeling very much alive! Och om jag måste välja så väger jag hellre +3 kilo och mår bra än -3kg och mår som förut.

 

Helt enkelt, jag bryr mig inte. :)

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: