Kampen mot det vita guldet

Idag har jag inget sötsug. Jag antar att igår var det bara ”one of those days”. Det är lite fascinerande det där med hur kroppen och hjärnan fungerar. Jag har tänkt många gånger på hur det skulle vara om man kunde ta sig in i kroppen, eller hjärnan, och se hur det egentligen går till. Ja, det finns ju en massa videos, artiklar, bilder o.s.v. om hur allt fungerar. Men jag tänker mig lite mer som i typ Ozzy & Drix. Ni kanske inte känner till den serien men jag tittade på den mycket när jag var yngre och tyckte att det var jätte spännande. (Kan tänka mig att det inte var lika äckligt heller eftersom det var tecknat, men spännande var det i alla fall)

I den serien så får man se hur kroppen ser ut inuti och det kan ju vara intressant till viss del. En annan vinkling på det hela finns i filmen ”Insidan ut” som kom ut för inte så länge sedan. Där är dom inte i kroppen och far runt utan fokuserar mer på vad som händer i själva hjärnan.

Igår och idag har vart sådana dagar. Man vaknar på morgonen och känner sig som ett överkört päron och vad man än gör så förstår man inte varför. Jag känner mig visserligen lite piggare idag, jag har t.o.m. lyckats ta mig till affären och handlat lite mat. Det är lite ”upp som en sol och ner som en pannkaka” just nu.

Jag har inte sådär jättemycket ork till någonting men däremot så har jag hittat en himla massa recept och idéer som jag måste prova framöver. Om hjärnan bara kunde vakna till liv och ta kroppen med sig på vägen.

Anropar hjärnan, kom in.

* lång tystnad *

... – Hjärnan här, kom.

Äntligen!... Sänd ut alla kroppens försvarsstyrkor och gör mig frisk, kom.

* tillgjort brus *

...  – Eh... vi hör er lite dåligt... krsch.... eh, eh... would you like fries with that? ... krrchhs..

* bip, bip, bip *

... –  Den hjärna du söker är inte i bruk, var god försök senare. The brain you´ve...

Äh! Ja, ja... de e en da imorn å.